تبليغاتX
ريگا رئوف

Thursday March 26, 2009

A voice for the abused

By WONG LI ZA


An activist’s fight against honour killings.

DOA Khalil Aswad was stoned to death on April 7, 2007, in the town centre of Bashiqa, Iraq, in front of hundreds of people. The authorities were present and paved the way for the horrific crime to happen.

Doa, 17, whose family adheres to the Yazidi faith (a religion that combines Zoroastrian, Manichaean, Jewish, Nestorian Christian and Islamic elements), was taken from her house by some Yazidi men who found that she was in love with a Muslim Arab man and had visited him.

In Iraqi Kurdistan, hundreds of women burn themselves and thousands of girls are genitally mutilated every year. Rega Rauf (pic) is one woman combating such atrocities.

In June 1996, Shino was shot dead by her uncle for insisting on attending her mother’s funeral.

In April 1997, Seyran, who hails from the town of Samood, was strangled to death by her cousin who later prevented people from burying her body. The cousin disliked the fact that Seyran was working outside the home.

In June 1998 in the Bawanur district, a student named Khayal Nawzad slept with a boy. When her cousin found out, he broke both her hands, cut her flesh and burnt it before finally shooting her in the chest and head.

These crimes happened in Iraqi Kurdistan.

Between 1990 and 1999, there were 4,000 honour killings in the estimated five million population of Iraqi Kurdistan.

Hundreds of women burnt themselves and thousands of girls were genitally mutilated every year, something which still happens today.

One woman combating such atrocities is activist Rega Rauf.

Rega, 40, was one of the speakers at the recent Women of Independence Conference in Kuala Lumpur, organised by Intelligence Business Networks to commemorate International Women’s Day.

Rega hails from Iraqi Kurdistan, a region that spreads over Iran, Iraq, Turkey and Syria in the Middle East. The region has seen shocking brutalities against women after the Gulf War in 1991.

It began with the killing of prostitutes. Then it continued with killing women who questioned traditions or protested against their husbands or fathers, who dressed as they liked, or had open relations with men.

Many of the women were also raped before being killed. Countless were pregnant when they were murdered.

Such crimes are known as “honour killings”, or the killing of women who brought perceived dishonour to their families. What is more atrocious is that such crimes go unpunished due to existing systems and beliefs.

Women who are killed in such a manner are “guilty” of acts such as refusing to take orders from their husbands, choosing their own marriage partners, bringing “shame” to their family as a result of being raped, committing adultery and participating in social gatherings without their families’ permission.

“We know of a man who killed his wife because he did not like her cooking – and he got away with it,” said Rega during an interview.

Some women committed suicide by burning themselves when they could no longer endure the physical and emotional abuse by family and relatives.

In 1993, Rega and a few others founded the Independent Women’s Organisation (IWO) in Iraqi Kurdistan to protest against such random acts of aggression against women.

Also represented in Canada, England and Australia, IWO fights for women’s rights, freedom, equality and safety.

“Talking about women’s rights in Kurdistan means going against family, religion, culture and society. It goes against the norm,” said Rega, 40.

Rega has published a book entitled Help! A Voice From Kurdistan, Iraq and an autobiography in Kurdish entitled Women’s Movement in Kurdistan and Behind Family Bars.

Help! is a report on honour killings in Iraqi Kurdistan that lists over 500 cases of women who were either murdered or who had killed themselves between 1991 and 1998.

Rega has gone through much hardship herself. Soon after she set up IWO in 1993, her own family threatened her with death.

“They said I brought shame to them by doing what I did, but they could not silence me,” she said.

Rega said her two brothers hit her and threatened her life. She has had no contact with them since 1995.

She recalled that the saddest point during that time was when her mother visited her in Kurdistan one day, bringing some sweets. “I dared not eat them for fear that my brothers might have poisoned the sweets.”

In 1996, Rega became the editor of a local newspaper, Equality, and wrote articles considered anti-Islamic. She began to receive death threats from Islamic groups.

“They talked about me in every mosque,” said Rega, who is also part of the Organisation of Women’s Freedom in Iraq. She learnt to use a gun but even then did not feel safe.

Rega said some women’s groups in Kurdistan were beginning to change their stand about honour killings.

Rega eventually fled to Sweden in 2000. She has a 15-year-old son from an earlier marriage and a three-year-old son with her present husband, a Swede.

Her dream is to have a modern, secular Iraqi Government which believes in women’s rights.

“My eldest son is very supportive of my work. He is proud of me and what I do,” said Rega, breaking into a warm smile for the first time during the interview.

+ نوشته شده توسط ريگا رئوف در پنجشنبه هفتم خرداد 1388 و ساعت 23:41 |

Today's date: Thursday, 28 May 2009
Rega Svensson from the Iraqi Committee for Women's Rights
Ms. Rega Svensson at Sergel square in central Stockholm 8 of March, on International Women's Day
© UNHCR/Roger Vikström

Iraqi women in need for help

Stockholm, March 12 (UNHCR)

On International Women's Day, a manifestation was held at Sergel square in central Stockholm calling attention to the situation of women in Iraq. The event was organized, among others, by the Association for Women´s Rights in Iraq and Artists for Peace.

Rega Svensson has grass root experience of defending women´s rights in Iraq. She originates from Northern Iraq, Kurdistan, where in the 1990´s she was active in an organization fighting against so called honour killings. Svensson says hundreds of women were murdered during that time and even more threatened. “Our organization contacted women we knew were living under a threat. We organized shelters for them and saved many lives,” she says.

In 2000, Svensson came under threat herself. She had to go into hiding and finally leave the country. She came to Sweden in 2001.

After her experiences working for women´s rights, Rega decided to write a book about the situation of women in Iraq´s Kurdistan. She published her book Help! A voice from Kurdistan! under her maiden name Rega Rauf.

Svensson says women are oppressed on a daily basis in Iraq and nobody hears their voices. That is why the book with the testimonies of some 600 women was so necessary to write. She points out that the situation of women has changed since the first edition of the book came out in 1998. On the one hand, violence against women is now considered as a social problem and the public discussion on honour killings is more open. However, according to Svensson, the security situation of women has worsened in the last years. She differentiates between the time before and after the fall of Saddam Hussein. “Saddam was a really cruel dictator, but during his dictatorship women could work, had possibilities to educate themselves and go out. Now there are no women in the streets, they are afraid to leave their homes. Women have become targets for the terror of religious fundamentalists.”

+ نوشته شده توسط ريگا رئوف در پنجشنبه هفتم خرداد 1388 و ساعت 23:17 |

Halal-TV är en skymf

Kvinna i burkha.
Kvinna i burkha.

Debattörerna: Med Halal-TV tar SVT ställning för utpräglade religiösa värderingar

I Sverige lever omkring 400 000 personer med varierande anknytning till islam. Många har kommit till Sverige på flykt undan islamistiska förtryckarregimer. Andra är progressiva ateister eller passiva muslimer.

Dessa blir nu representerade av unga kvinnor som döljer sitt hår under slöjan och vägrar ta män i hand.

Halal-TV är en skymf mot det sekulära samhället i synnerhet vid en tidpunkt när det i dagarna rapporterats hur en trettonårig flicka offentligt stenats till döds i Somalia av islamistisk milis som straff när hon försökt anmäla en gruppvåldtäkt, skriver Sara Mohammed, Soleyman Chasemiani och nio andra debattörer.

Opartiskhet är en av de grundläggande reglerna för svensk public service. Med tv-programmet Halal-TV har Sveriges Television medvetet frångått denna princip. Tre kvinnor i huvudduk och i övrigt klädda enligt islamisk sed blir huvudrollsinnehavare i Halal-TV. Dessa tre unga kvinnor – låt vara att deras klädnader går i pasteller – representerar uråldriga religiösa påbud som står i strid mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter och värderingar. En av de tre har tidigare klart uttalat sitt stöd för sharialagar som till exempel stening till döds vid otrohet.

Slöjan är ingen klädsel. Den är ett religiöst påbud med tydliga patriarkala värderingar om könsroller, kvinnans underordning och hennes sexualitet som måste döljas för alla utom den äkta maken. Den ser kvinnan och hennes sexualitet som samhällets fördärv. Därmed är slöjan en skymf mot männen som inte anses kunna behärska sin sexualitet vid åsynen av en kvinna utan huvudbonad. Slöjan är således en symbol för förtryck av båda könen.

Offentliga inrättningar och myndigheter är till för alla medborgare. De som arbetar där får inte utmärka sig på ett sätt, religiöst eller ideologiskt, som kan utesluta andra medborgare eller medföra att de tvingas avstå sina rättigheter. Det enda sättet för att kunna utföra detta uppdrag är statens och myndigheternas sekulära status. En beslöjad kvinna i rollen som myndighetsperson utsätter de sökande som är i behov av hennes tjänst för hennes religiösa tro och värderingar och det symboliska förnedrandet av både män och kvinnor utifrån slöjans budskap.

En programledare med slöja gör samma sak. Hennes slöja blir inte bara hennes utan SVT:s syn eller tolerans för det slöjan symboliserar. I och med detta skänker SVT slöjan oreserverat stöd och ger de beslöjade programledarna oinskränkt rätt att kränka alla de medborgare som avskyr de patriarkala och religiösa normer och värderingarna.

I Sverige lever omkring 400 000 personer med varierande anknytning till islam. Många har kommit till Sverige på flykt undan islamistiska förtryckarregimer. Andra är progressiva ateister eller passiva muslimer.

Dessa blir nu representerade av unga kvinnor som döljer sitt hår under slöjan och vägrar ta män i hand.

I Sverige har vi religionsfrihet, vilket också innebär individens rätt att avstå från religion.

Halal-TV är en skymf mot det sekulära samhället i synnerhet vid en tidpunkt när det i dagarna rapporterats hur en trettonårig flicka offentligt stenats till döds i Somalia av islamistisk milis som straff när hon försökt anmäla en gruppvåldtäkt.

Genom sina extrema religiösa uppfattningar tar programmets tre kvinnor avstånd från det svenska samhället, jämlikhet och alla människors lika värde.

Med Halal-TV har Sveriges Television tagit ställning för utpräglade religiösa värderingar och medvetet brutit mot grundregeln om opartiskhet.

Ordet Halal är religiöst och betyder det rätta, det tillåtna, till och med en plikt gentemot Gud.

Motsatsen heter Haram, det förbjudna.

De tre beslöjade kvinnorna utför sin religiösa plikt genom SVT och skapar Halal-TV. Vad är då det övriga public serviceutbudet?

Haram-TV?

Svara på det, Eva Hamilton!


Dagens debattörer

Soleyman Ghasemiani, Barnen Först

Sara Mohammad, Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime

Inger Stark och Maria Hagberg, Nätverket mot hedersrelaterat våld

Layla Qaraee, Kvinnors nätverk

Mostafa Rashidi, Iranska Flyktingars Riksorganisation

Tara Twana, Women Aid

Aram Ali, Hawpshti Kurdisk närradio

Sherzad Fatih, Centret för försvar av barns rättigheter i Irak-Sverige

Rega Svensson Raoof, Organisation of Women´s Freedom in Iraq-Sweden

Maria Rashidi, Kvinnors rätt

+ نوشته شده توسط ريگا رئوف در پنجشنبه هفتم خرداد 1388 و ساعت 23:7 |